Nybyggarliv

Oj vad tiden flyr!

Nu har jag varit två veckor i sträck på tomten, i regn och solsken. Ett bevingat beläte har gjort sig hemmastatt i vår vårdtall. Ser ni henom?

Stegat runt gränserna och fotograferat lantmätarnas markeringar. Riktat upp husvagn och förråd. Förrådet stjalp på sidan men jag stjälpte tillbaka det... Det hade nog blivit stor komik om någon filmat. Grävt ur rejält undertill och nu står det nog hyfsat rakt ändå. Och under flera grundplintar är det tjärpapp.

Raskt har granstammen torkat och till sist gick den att flytta. Detta medelst tre andra stockar på något slags egyptiskt rullande vis.

Så här ter sig bostaden i vårt blygsamma hemman.

Regn och hagel har tidvis öst ned och flera dagar har ägnats åt att forska kring elsystem. M och jag kom över ett par bättre begagnade solpaneler för en spottstyver, när vi besökte den intressanta Kullen för förnybar energi. Efter otaliga mejl- och telefonkontakter och idogt forumpostande bland volt, ampere, watt, serie- och parallellkopplingar och olika förkortningar på utrustning är jag nu på något slags förskolenivå. Ett enormt steg från den tidigare spädbarnssituationen.

Inte minst känns det som att en småbrukare berörs av dussintals olika fält; djur, natur, energi, byggen, maskiner, byråkrati, etc etc. Vart och ett är som ett isberg, där det på ytan tycks ganska rättframt och varor och tjänster har tydliga prislappar. Men ju mer en tänker att spara litet pengar genom att handla begagnat eller göra själv, och vill ta reda på mer detaljer för att skräddarsy något eller vara extra miljövänlig (eller bara egensinnig), desto mer öppnar sig ett bottenlöst schakt av kunskap och kontakter.

Vårt bibliotek i vagnen är i sammanhanget mer för rekreation känns det som, men säger förstås ett och annat om våra intressen för tillfället.

Hursomhelst, vi har två solpaneler som kan göra max 200W, 5,4A och 37V. Det klassar dem som 24-voltare vad gäller off grid-system tror jag. Vi skaffar nog en 20A MPPT-regulator för att ta emot energin på bästa sätt och mata in i vårt gamla 12V-bilbatteri i husvagnen. Får se hur länge det håller. Funkar allt ska det bli mer energi än vårt behov just nu ändå.

(Tänkbar fas 2 är att köpa två 12V-batterier och seriekoppla, så att det blir 24V och då klarar regulatorn även av att vi kopplar in den andra panelen. Då behöver vi dock också skaffa en (ev switchad, vad det nu betyder) omvandlare eftersom utrustningen behöver 12V, alternativt köra från ett batteri i taget men koppla in en equaliser som balanserar batterierna.

Jag har också sorterat, städat och satt upp krokar i förrådet.

Och avträdet! Hur kunde jag glömma det? Medelst härliga enegrenar snickrade jag en stol och en hink passar däri. En dassinsats från Separett och ett nätlock mot insekter och vips så är något sorts bekvämlighet inrättad.

"Seldom has there been a tale of less woe?" Eller “..One has to be a mindless barbarian to burn such beauty in a stove"? Call it as you like it. Jag behöver nu "bara" bygga eller ordna en djursäker fekaliekompost.

En enklare gräskompost har jag också konstruerat. Det var skoj för jag lyckades klyva några grenar och göra till ett slags proto-brädor. Men den bör nog flätas ihop och göras mer robust om vi ska kunna kasta matavfall där.

Nu blir det lite paus från tomten, timringskurs i Gränsfors och påhälsning hos mästarna i vår genre; Niklas o Lisa i Gammelsträng.

Hett husvagnshäng

Tis-tors har det rått febril aktivitet på tomten.

Framför allt socialt, vilket känns som en helt ny era och en som gärna får fortsätta. Det började med att jag Andreas for ut till tomten med vännen Magnus på tisdagseftermiddagen. Vi försågs med en kärleksfullt packad låda med plantor av goda Christian och Margareta.

Väl på plats löste Magnus raskt den första utmaningen -- att få upp dörren till husvagnen! Därmed förlänas M titeln Nyckelmästare för All Framtid. Det kändes oerhört stort att kliva in i vagnen på vår tomt, lite som Bröderna Dal när de går in genom dörrar och nya världar öppnar sig.

Vi tog en prommis till sjön för att fira.

Vi hade fått tipset att prova att dra loss husvagnen (som ju alltså jag kört fast i leran i förra veckan) från lite avstånd med hjälp av rep. Men när vi knöt repet till bilen insåg vi ju att framvagnen på släpet skulle gräva ned sig i jorden.

Allt såg mörkt ut (om det nu kan göra det på vår Terra Sancta) men då kom en traktor puttrande. Det var grannen E och vips hade han ställt upp en tank med ett ton färskvatten, dragit upp husvagnen OCH slagit upp diverse stråk i det höga gräset!

Oj sickna sjumilakliv framåt det görs på Tuva slänt (arbetsnamn).

Sen tror jag vi satte upp förtältet.

Därefter infann sig vännen Marcus, på väg från huvudstaden till Dalsland. Med öl och en tårta i högsta hugg var han varmt välkommen och snart rungade våra skratt och skönstämmiga "Dzching Dzching Dzhingis Khan" över nejden och skrämde bort ekorrarna, hararna och övrig fauna.

Campinglivet i husvagnen är magiskt! Tänk att .. ja jag är euforisk. Plötsligt liksom en boning på en mark du rår om. Vi testade elen och gasen och allt fungerade, glädjen bara steg och steg. Hett blir det och trångt är det och snart tar elen och vattnet slut (för tanken är lite paj och vi kan inte ladda batteriet) och vi hade bara en stekpanna och inga kastruller, samt ingen tvål och inget diskmedel men ojojoj vad skoj det är.

På onsdagen planterade vi vinbär, körsbär, björnbär, hallon, jordgubbar, libbsticka och något annat, lite på måfå. Får se vad det blir, om de inte gnags bort -- jag orkade inte sätta upp nät denna gång.

I dag torsdag tog utvecklingsnivån på hemmanet ännu ett kvantumskutt, när far T infann sig medelst köksgeråd i sitt fyrhjulsdrivna åk. Vips så har vi bestick och annat, bye bye torftighet, hello lyxliv!

Svischt så flyttade vi över virkesupplaget till en mysig glänta där vi framgent hoppas kunna bygga en bekvämlighetsinrättning with a view. Än så länge finns nada i bajsinfrastrukturell väg och i morgon hoppas jag uppbringa en hink.

Aldrig har öl smakat så gott, tror jag, som i hettan dessa dagar i vänners lag på improviserade sittdon.

Två byggnader på en dag

Ojojoj. När solen gick upp vildmark. Strax efter lunch -- bebyggt område. Plötsligt tornar takåsar och bostäder (nåja, en av varje) på tomten. Kanske av höggradigt primitiv sort och på aningen osäker grund, men det är inledningen av en epok. Hurra!

Det hela började ju som sagt med att granne B berättade att han skulle riva ett förråd åt granne M. B hade redan släpat det genom vegetationen en bit.

Ville vi förbarma oss över det? En snabb inspektion visade på två rum, ett för grejor och ett som varit dass. En rätt avancerad toa med en snedställd metalltank under och ventilationsrör. Såklart sade vi ja -- om inte annat blir det ju bra virke kanhända. Dock hade ju stugan tagit stryk av den omilda hanteringen, lister och delar av panel har slitits loss.B och jag sammanstrålade och inledde en spännande operation. Begagnade spännband från Myrorna kom väl till pass!

Hus på väg!

Dagen innan hade jag sett ut en plats för kåken, mätt rudimentärt och ordnat grunden. Det vill säga grävt ned till leran och hivat i några gamla betongklossar, som faktiskt hamnade på hyfsat samma höjd (menar jag) trots att marken lutar. Traktorn närmade sig, jag kickade desperat igång motorsågen och drap en ståtlig enbuske (med ännu ett fågelbo i, insåg jag halvvägs, tyvärr utarmar vi faunan när vi exploaterar och betvingar jorden här) och vips hade B passat in vårt allra första hus!

Här är de stolta grundsättarna och byggnadsplacerarna. 

Så här blev det färdiga resultatet. Allrahelst hade den vridits ett kvarts varv motsols, men en kan inte få allt!

Detta är en ekonomibyggnad som satts upp på uppdrag av markägaren.

Knappt hade jag hunnit ställa in verktygen så var det dags att fara till Malmköping. De mest ljuvliga sörmländska landsvägar bjöd på scenerier och vips stod jag på en parkeringsplats vid några flerfamiljshus. Här bor sex personer L och efter fuktkontroll och allmänt försök till inspektion under trevlig samvaro var saken biff: Vi blir ägare till en 31 år ung Solifer Artic 450! Husvagnsfolk, minsann! 

Känslan av att köra hem med sitt eget hus på ryggen, som Skalman kanhända, var inte dum. Stannade till vid Ånhammars gods och avunden lyste ur ögonen på godsherrarna. Väl hemma rattade jag skickligt vagnen genom två hårnålskurvor och körde sedan rejält fast i våtmarken. 

Hejsan floppsan -- hemman och gamman!

Sommarvärme i själ och blick

Ohoj!

Ett bra tag sedan vi skrev. Nu dallrar luften av solhetta och vibrerar även av fåglars vingslag och sång -- samt tyvärr myggor.

I går hade vi lantmätaren på besök med två ingenjörer och tillsammans med ägaren stegade vi runt och bestämde var gränserna ska gå! Det var väldigt spännande och positivt, god stämning och flexibelt, fantastiskt hur myndigheter och stora affärer ändå kan vara smidiga med kompetenta och öppna människor.

Vi drar gränsen ca en meter utanför åkerdiket i väst, i en böj runt en kungsek som vi lämnar bort i nordvästra hörnet, o sen tre meter från vägen hela sträckan bort till fritidshusgrannen i nordöst. Ingenjörerna hade hittat en mängd markeringar från gamla tider, "otroligt väl utmärkt" eller vad de sa, både gjutna metallrör och råsten. Vid torpet Sjövreten/Jakobsberg visade sig gränsen gå inne på deras, både vad gäller ett staket och en äng, men det spelar förstås ingen stor roll.

Värre var det ned mot sjön, där vattnet sänkts och därmed hamnar flera meter av stranden utanför vår tomt. Det kändes tråkigt men vi får se om det går att lösa genom att vi får del i den samfällighet som äger en del av sjön (och alltså de nya stränderna).

Här uppe på gården Ullsta (detta skrivs från torpet vi lånar tills vi fått upp något) är det intensiv aktivitet, med hundratals besökare till en fantastisk konstutställning. Nästa vecka tror jag den byts ut mot konst från asylboendet Solbacka intill, förtjänstfullt och spännande.


Jag har tittat på ett grävaggregat som verkar väldigt kraftigt om än av gammaldags modell vad gäller styrning och utan sits.












Har också spanat in en gammal traktor, den senare dock med betydliga behov av översyn och reparationer.Men av till synes ypperlig modell.

Här till vänster är ett förråd och dass som de generösa ägarna och rivaren erbjuder oss. Ska bara flyttas över till oss, röjas ur och repareras innan det kan bli Tuva slänts första byggnad!

I övrigt händer förstås mycket -- M jobbar som en brusande fors om våren, jag har varit några veckor i Tadzjikistan och Kirgizistan och barnen verkar leva och frodas ynnestrikt.

Häpp!

I väntans tider

Det har gått en dryg månad sedan handpenning överlämnades. Nu har A fått några dagar som praktikant hos Niklas o Lisa utanför Hudiksvall, omhändertagen med yppersta gästfrihet och serverad första parkett till deras husbygges anatomi. Känslan är att det är möjligt att uppföra ett hus själv, med till exempel rundtimmerstomme, halmbalar, lera, natursten osv. Mycket inspirerande och förklarande. Vi friserade halmbalar invändigt med hjälp av en motorsåg och en häcksax, båda elektriska. Det snickrades också en träbock för att klämma fast trästycken vid främst avbarkning och A provade också på att sätta ihop ett hörn av stockar. Med motorsåg, yxa och stämjärn går det att göra mycket.

I går kväll hämtades elva gamla fönster från en renoveringsfastighet på Södermalm. Kamraten som tipsade och hjälpte till tror att de är från 20-talet. Vi tog med ett par beslag från karmarna att ha som referens. Kanske skulle vi ta karmarna också, men det är vanskligt då de brutits sönder.

Tankar svävar också kring hur livet ska läggas upp för att balansera förvärvsarbete med jobb på tomten, resor och familj...

Det första steget

Sent i höstas upptäckte vi tomten, under vintern åkte vi dit några gånger och nu är handpenningen inbetald. Vild lycka i bröstet och sus i öronen. Sex års förberedelser för en av oss, mer slumrande men inte mindre passionerade drömmar hos den andra.  

Nu både gas och broms -- den trevliga säljarens ansökan om avstyckning är inlämnad men beslut kan dröja till sommaren eller längre. I går kväll kom ett nytt besked: Lantmätaren meddelar att styckningen kanske blir ett hundra meter från sjön i stället för i strandkanten som vi utgått ifrån! Nåja, den som lever får se.

A är ledig och hos föräldrarna i Småland för att bekanta sig med traktorgrävning, vilket går ganska bra. Spanade i dag in Leif och Catharina Brewitz urtjusiga och kloka halmhus. Lera eller kalk på väggarna, det är en fråga. 

En senare fråga, kan ju tilläggas. För vad ÄR första steget en sådan här vår? Gräva väg, bygga dass, leta timmerstommar, skaffa bil med dragkärra..? Det blir lite allt möjligt spånande samtidigt, där en ypperlig genomgång om fekaliekompost blandas med ett förhoppningsvis snart besök hos nybyggarna Niklas och Lisa i Gammelsträng. Häpp/A.