Två byggnader på en dag

Ojojoj. När solen gick upp vildmark. Strax efter lunch -- bebyggt område. Plötsligt tornar takåsar och bostäder (nåja, en av varje) på tomten. Kanske av höggradigt primitiv sort och på aningen osäker grund, men det är inledningen av en epok. Hurra!

Det hela började ju som sagt med att granne B berättade att han skulle riva ett förråd åt granne M. B hade redan släpat det genom vegetationen en bit.

Ville vi förbarma oss över det? En snabb inspektion visade på två rum, ett för grejor och ett som varit dass. En rätt avancerad toa med en snedställd metalltank under och ventilationsrör. Såklart sade vi ja -- om inte annat blir det ju bra virke kanhända. Dock hade ju stugan tagit stryk av den omilda hanteringen, lister och delar av panel har slitits loss.B och jag sammanstrålade och inledde en spännande operation. Begagnade spännband från Myrorna kom väl till pass!

Hus på väg!

Dagen innan hade jag sett ut en plats för kåken, mätt rudimentärt och ordnat grunden. Det vill säga grävt ned till leran och hivat i några gamla betongklossar, som faktiskt hamnade på hyfsat samma höjd (menar jag) trots att marken lutar. Traktorn närmade sig, jag kickade desperat igång motorsågen och drap en ståtlig enbuske (med ännu ett fågelbo i, insåg jag halvvägs, tyvärr utarmar vi faunan när vi exploaterar och betvingar jorden här) och vips hade B passat in vårt allra första hus!

Här är de stolta grundsättarna och byggnadsplacerarna. 

Så här blev det färdiga resultatet. Allrahelst hade den vridits ett kvarts varv motsols, men en kan inte få allt!

Detta är en ekonomibyggnad som satts upp på uppdrag av markägaren.

Knappt hade jag hunnit ställa in verktygen så var det dags att fara till Malmköping. De mest ljuvliga sörmländska landsvägar bjöd på scenerier och vips stod jag på en parkeringsplats vid några flerfamiljshus. Här bor sex personer L och efter fuktkontroll och allmänt försök till inspektion under trevlig samvaro var saken biff: Vi blir ägare till en 31 år ung Solifer Artic 450! Husvagnsfolk, minsann! 

Känslan av att köra hem med sitt eget hus på ryggen, som Skalman kanhända, var inte dum. Stannade till vid Ånhammars gods och avunden lyste ur ögonen på godsherrarna. Väl hemma rattade jag skickligt vagnen genom två hårnålskurvor och körde sedan rejält fast i våtmarken. 

Hejsan floppsan -- hemman och gamman!

Sommarvärme i själ och blick

Ohoj!

Ett bra tag sedan vi skrev. Nu dallrar luften av solhetta och vibrerar även av fåglars vingslag och sång -- samt tyvärr myggor.

I går hade vi lantmätaren på besök med två ingenjörer och tillsammans med ägaren stegade vi runt och bestämde var gränserna ska gå! Det var väldigt spännande och positivt, god stämning och flexibelt, fantastiskt hur myndigheter och stora affärer ändå kan vara smidiga med kompetenta och öppna människor.

Vi drar gränsen ca en meter utanför åkerdiket i väst, i en böj runt en kungsek som vi lämnar bort i nordvästra hörnet, o sen tre meter från vägen hela sträckan bort till fritidshusgrannen i nordöst. Ingenjörerna hade hittat en mängd markeringar från gamla tider, "otroligt väl utmärkt" eller vad de sa, både gjutna metallrör och råsten. Vid torpet Sjövreten/Jakobsberg visade sig gränsen gå inne på deras, både vad gäller ett staket och en äng, men det spelar förstås ingen stor roll.

Värre var det ned mot sjön, där vattnet sänkts och därmed hamnar flera meter av stranden utanför vår tomt. Det kändes tråkigt men vi får se om det går att lösa genom att vi får del i den samfällighet som äger en del av sjön (och alltså de nya stränderna).

Här uppe på gården Ullsta (detta skrivs från torpet vi lånar tills vi fått upp något) är det intensiv aktivitet, med hundratals besökare till en fantastisk konstutställning. Nästa vecka tror jag den byts ut mot konst från asylboendet Solbacka intill, förtjänstfullt och spännande.


Jag har tittat på ett grävaggregat som verkar väldigt kraftigt om än av gammaldags modell vad gäller styrning och utan sits.












Har också spanat in en gammal traktor, den senare dock med betydliga behov av översyn och reparationer.Men av till synes ypperlig modell.

Här till vänster är ett förråd och dass som de generösa ägarna och rivaren erbjuder oss. Ska bara flyttas över till oss, röjas ur och repareras innan det kan bli Tuva slänts första byggnad!

I övrigt händer förstås mycket -- M jobbar som en brusande fors om våren, jag har varit några veckor i Tadzjikistan och Kirgizistan och barnen verkar leva och frodas ynnestrikt.

Häpp!