måndag 21 november 2016

One for the Road

Utvägen! Eller något annat av en rad frejdiga namnförslag som goda vänner kom med härom dagen. Vägen börjar konkretiseras! Efter diverse dikande, kanaliserande, vägtrummande, och repetition av några moment eftersom kanterna rasat när Åkerman kör över, började det för två veckor sedan bli dags att bygga själva vägen.

Jag grunnade och fnulade som vanligt. Laddade ned div vägverksdokument, frågade i forum. Vägbank, geoduk, bärlager. 8/16, 90-150, hej och hå. Hur brett, hur djupt tro. Dränerande eller packande? Jag ringde grävfirman, där veteranen L grymtade att 30 cm 0/63 och sen 8/16 på det några centimeter är standard. Ungefär samma sak sade några i olika fora på nätet, plus geoduk överallt. Med 4 meter bred väg skulle det gå på 190 000 kr inkl moms tror jag.

En småländsk manlig nära släkting, liksom vår lokale smed och mekaniker, sade däremot att det går med bara några centimeter grovt och ingen eller lite duk.

Jag drog till med en ca 3 meter bred väg. 60 m duk på de ställen där jag tagit bort gräset och lagt lera istället, vilket känns som en geleklump att köra (ned) bil på/i. Och vips, mitt i snöyran och kylan kom till slut grusbilen. Först fick vi dock beställa plogning och jag sågade ned träd vid infarten och hackade en massa is. Jag var nervös, inte minst för navigationen: Nätt och jämnt lyckades den också svänga in från landsvägen. Upp för backen? Gick väl. Och in på vår "väg" då, mja-jo, med liten marginal och demolerande av diverse växtlighet började den tippa. En fin hög, "jag krattar ut detta" hojtade jag och skred till verket. Pust ja, det var ju några ton. Men det kom ungefär rätt och med förenade krafter fick jag o chauffören Roger ut det och sen kunde han backa en liten bit till osv osv. Tre lass hann vi med.




Nere i sänkan, det kritiska stället, var R orolig att bilen skulle sjunka. Vad gör vi om du inte kan köra där? Då får man gräva bort allt och fylla upp med 90-150 menade han.. Urrrkkk.

Men på något vis gick det. Och redan samma kväll körde jag vår personbil på mästerverket!

Dock ska sägas att krosslagret är tunt och ojämnt och därunder är i omgångar en hel del wobblig lera. Vi behöver köra på minst ett par tre lass till (varje lass ca 13 ton tror jag) och även uppåt husvagnen till.

Men väldigt skoj att göra detta!

Mätarskåpet har också kommit och packats upp. Ska bli fint att koppla in oss på elnätet vad det lider, och få den bekvämligheten och samtidigt förhoppningsvis öppna för att kunna "ge" tillbaka från lite förnybar produktion.

Släntgatan? Lägg-i-backen?

PS. 0/63 betyder alltså ett grus där de allt grövre än 63 mm silats bort. 8/16 betyder ett grus där allt grövre än 18 mm men även allt finare än 8 mm tagits bort.

söndag 13 november 2016

Dags för bin - summering av månaden som gått

Den 9 oktober var det då äntligen dags för våra första husdjur att komma på plats på Sjötunet! Med hjälp av fina biodlarvännerna L, T och C ordnade vi med gemensam biflytt från biodlare P hem till Sjötuna. L körde försiktigt på vår skumpiga väg och lite stressigt blev det allt att få bina på plats. Biodlare P hade instruerat oss att ca 15 minuter har vi på oss att lyfta kuporna från lastflaket till den utvalda bikupeplatsen, mäta av med vattpass så att kuporna står rakt och sedan försiktigt ta bort skumgummit som täppt till flusteröppningen. Väntar en för länge kan bina bli oroliga.
Det hela gick bra, vi noterade att den högra kupan vägde mer än den vänstra. Måste vara ett större samhälle i den. Efter biflytt blev det äppelplockning från våra fantastiska äppelträd. Undrar just vad det kan vara för äppelsorter?

Några veckor senare, 30 oktober, en solig dag med temperatur på 9-10 grader i solen, fick vi bevittna biflygtur! Vi som på morgonen undrat om allt stod rätt till eftersom det var så tyst vid kuporna fick nu njuta av bin som surrade runt i solen framför kuporna. Men så fort solen försvann och temperaturen sjönk bonade de in sig i sina små hus. Kanske är det först till våren vi får se dem igen?



lördag 5 november 2016

Vägtrumma i backen

Hemma i lägenheten igen efter en tio dagars fnul på gården och tidningsredaktionen. Det har blivit fortsatt grävmaskinspul men också en del annat. Till exempel en hemmaskapt avfuktare, i form av lite vägsalt (kalciumklorid) i ett durkslag ovanför skurhinken. På något magiskt vis bildas vatten på botten.

Så här snickras det.
Se så sned en av larvplattorna är! När jag skulle börja gräva en kanal upptäckte jag att saknade bultar verkade göra ett smärre haveri sannolikt. Som tur var hade jag just fått sex reservbultar från mekanikern och vips så gick det att skruva i! Nu har totalt fyra bultar satts i. Känns fantastiskt att vara med och renovera maskinen!
Här utökar familjen experiment med att göra trädgårdsland.
Men ack, ibland läcker det illa mycket hydraulolja. Har försökt ställa dit behållare för att samla opp. Även om läckage är vanligt i gamla maskiner och packningar kanske kan behöva mjukas upp känns detta i överkant. Vi ämnar försöka reparera/byta ut något snarast för att sätta P för detta.
 Så var det dags att gräva för vägtrumman!
 Tjoff och vips!
 Klart och frost på.