Nu har vi sågat ned en massa träd! Vännen D kom i lördags och gick i bräschen för denna plötsliga offensiv mot granar i slänten och runt det tänkta bostället. Tjoff tjoff hit och dit, jag fick en uppfräschning i rutinerna med riktskär, kil, säkert hörn och fällskär.
Ett par tre, fyra, fem granar var riktiga bjässar, i alla fall till omfånget nedtill. Den största var en sådan bjässe att trots att D först tog bort en del av de utsvällande sidorna räckte svärdet på motorsågen ändå inte riktigt igenom trots att han stack in så långt det gick från båda sidor.
Brum och wehiiiiinnn har oljudet skallat över den allt naknare nejden, följt ibland av ett kort vinande och ett rejält brak. Oj vad himlen öppnat upp sig! Tomten är för alltid (eller nä, men för lång tid) förändrad. Det är något ohjälpligt slutgiltigt i denna förändring förstås. I stort sett känns det bra. Det blir rymd och utsikten sveps upp och solen kommer in. Men jag är personligen hela tiden ängslig för att det kan bli för utsatt och tomt och att den mysiga ombonade känslan ska lämna.
Dock tror jag i stort sett att det blir bra och är positivt överraskad av resultatet.
Vi utrymde delvis förrådsboden när vi skulle fälla två nära bjässar, men tack vare försynen och D:s vana krossade de i stället några enar intill. Som väl var klarade sig alla människor utan olyckor. Något värre gick det med ett av våra t
vå vårdträd, knotiga gammeltallen ut mot söder, som den största granen föll nästan rakt emot. Toppen på granen nådde bara nätt och jämnt fram till sidan av tallens fot, men ändå brast ett antal av dess grenar på den sidan. Detta vårt drabbande angrepp på ett av de vackraste och mest publika delarna av fastigheten skär i bröstet på mig. Även några stora grenar, vindlande och skruvade, med massor av gröna barr, gick i backen. De måste ha varit ordentligt spröda.
Nu har vi ett stort arbete med att grena/kvista och städa undan riset. Aptera ska vi också göra, det vill säga kapa upp stockarna. I förhoppningsvis lämpliga längder. De första sysslorna är rättframma om än omfattande och lär väl ta någon veckas arbete och sedan ändå lämna spår. Det sistnämnda är ett nytt kapitel och medför att vi beslutar oss för vad vi ska ha virket till... Samt finner en smart lösning på hur vi ska upparbeta det... Känns än så länge oklart och därmed lite oroande. Men så är det med varje nytt fält där dunkla sinnen gradvis skingras och fylls av ljus och HÄRLIGHET. =)
Under veckan som gick har A också rustat upp fekaliekomposten och traktorskärmskyddet, passat in snedstävorna för husvagnsskärmskyddet, lagt på lite takåsar och beställt ett stycke gummiduk. Känns finfint och det blir spännande med torvtaket.
Energibolaget har också varit på plats, den tredje killen vi har kontakt med. Denne underkände sin senaste kollegas tidsoptimism eftersom vår beställning av nätanslutning föranlett bolaget att projektera för att lägga om kraftsystemet i hela området. Det blir 10 kilovolt ända fram till vårt västergärde, det blir ny transformator (en liten grå bod som kräver bygglov), det blir mätarskåp på allas fastigheter i stället för som nu ibland hos grannen och det blir att ta bort ett antal stolpar och luftledningar eftersom allt går ned i jorden.
Det hela drar på grund av planeringen och alla tillstånd inte igång förrän tidigast i mars, som jag förstår det. Vi hoppas därmed ha el på plats i april! Men i värsta fall åtminstone till hösten...
