Ack o ve / försmäktade bin

Ack. Och ve. Det stolta, starka bisamhället i den södra kupan har dött ut. Gick dit gjorde M i går, såg några i norra (det som alltid varit mindre), lyssnade där till visst surr. Men sedan, i södra, var det tyst, tyst, som i graven.

Ajajaj. Vi ska öppna o kolla när det är som varmast i eftermiddag, fortfarande minusgrader varje natt (-4 vid kl 02 i natt, nu vid lunchtid är det +2). Ta reda på om det var matbrist eller något mer diffust, förmodligen relaterat till parasittryck.

Först mot grävmaskinen för att försöka blöda ut luften jag enfaldigt blåst in i bränslesystemet genom att få soppatorsk.

Förrådsplaner

Det var förstås alltför länge sedan jag skrev.

Vintern kom med besked i februari. Rejäl kyla och riklig snö, men mer kanske i storstaden än på tomten. Åtskilligt arbete på rumpan har hindrat oss från att vara ute så ofta.

Vi har identifierat en mängd huggen natursten som vi vill bringa till Tunet.

Vi har också mekat något med bandgrävaren och hoppas snart kunna använda rototilten.

Och det har hämtats mera biodlarutrustning, bland annat en slunga.

I morgon hoppas jag ta mig ut.