torsdag 16 februari 2017

Raska steg med små fötter

Hoho!

Här händer det grejer -- tycker vi! A har varit ute i fem dagar och M över helgen och så över torsdagen.

För första gången har vi kommit ut på isarna ordentligt. Fick låna grannens sparkstöttingar och de kloka försåg oss även med broddar så vi kunde skjuta oss fram raskt. Härligt härligt att uppleva nejden från den rätt stora vidden.

Det har varit krispigt underbara dagar, med tiotalet minusgrader på nätterna och strålande sol dagtid. A har jobbat hårt med motorsåg för att ta ned ytterligare några granar och så det stora arbetet med att "kvista" -- säg hellre grena, för vissa av grenarna är lika tjocka som små träd -- och ta rätt på granriset. Ojojoj, det är ett enormt och som så mycket annat delvis oändligt fysiskt möda, men kanske ännu mer utmanande psykologiskt. A har brottats nu några dagar med detta, något slags blandning av desperation och tristess, inför uppgiften. Men samtidigt så härligt och det enda en vill syssla med... Märkligt och inte så lite hatkärlek. Efter diverse grubblerier hjälpte det att samtala med M, lutar för närvarande åt att det är en varningssignal på att det är dags att räkna till tio, ta några andetag, lyfta blicken och kanske faktiskt byta vad en har för händer.

En klokskap är att som så många jordbrukare ha fasta rutiner och respektera vila. Äta ordentlig lunch -- och ta en tupplur efteråt! Minns en vän, som vuxit upp på ett närmast 1800-talsliknande lantbruk när jag frågade honom om hans smått legendariska mormor. "Hur var hon, Karin?" Han tänkte efter. Jag väntade mig fina ord om innerlig, vis, finurlig, närvarande etc. "Känslokall" blev svaret. Hon arbetade ständigt. Alltid fanns mer att göra. Och det visste hon och hon visste att hon gjorde mest och skulle få fortsätta att göra det. Men detta måste vara ett val med öppna ögon och öppet sinne. Ett fritt val. Så att bitterheten hålls stången. Så att känslorna får fortsätta leva. Icke ska en bita ihop som igelkotten i Bamse som till slut inte kunde slappna av i taggarna.

Vad mer? Vi har haft möte med kommunen. Väldigt spännande. Vi får se hur vi lägger upp framtiden vad gäller att bygga. Intressant är ju plan- och bygglagen, kapitel nio, paragraf tre: Det "krävs.../...inte bygglov för en ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring, om åtgärden vidtas i ett område som inte omfattas av en detaljplan. Lag (2011:335). Vi behöver ju förråd, verkstad, slungrum, maskinhall osv för bin, får, hötagning osv.

Nejhäpp, nu är det sent! Men smeden har svetsat ihop grävmaskinens rototilt. Tyvärr startade inte grävis när jag skulle lasta av den, så vi fick välta av den och nu behöver nån slang bytas också. Jag hoppas att det bara är batterierna som blivit lite trötta. Traktorn har gode grannen bogserat över till sig för en skjuts i just batterierna, och vi har också hittat sladden till motorvärmaren, så där finns hopp om livet.

Och så har vi fått det sista lasset grus till vår infart. Hur var det nu, Utvägen? Vår backe?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar