Köp i hamn

I fredags träffade vi säljarna G och I, bankiren E och mäklaren T på Ekobanken i Gamla stan. Alla papper skrevs under till slut och vi betalade slutlikvid, en sju månader efter första kontraktsskrivning.

Vi har inte varit så mycket på tomten i augusti. När vi en helg kom ut hade storm fläkt förtältet upp över husvagnen och krökt ett par tältpinnar.

Ansökan om dass och kompost är under behandling på kommunen.

Nu i september hoppas jag A vara massor på plats! Och M så ofta det går.

Goda dagar

Efter två veckors knix på tomten har vi nu tagit paus för jobb och familjetid annorstädes. Men så fint det varit! Strålande sol, bad om och om igen, fina möten med grannar, både för första gången och återkommande bekantskaper.

Gärna ville vi bli klara med solelsinstallationen, men hur skulle det gå? Vi fick ett paket med regulatorn på posten till den hemtrevliga bensinmacken. Men ju närmare vi kom monteringen praktiskt desto svårare kändes det. Hur gör man? Borra hål i husvagnen? Limma, tejpa, silikona? Och skulle den tjocka kabeln vi fått av grannen fungera? Hur? Och hur lång sladd behövde vi egentligen?

Här är regulatorn för ca 1 500 kr, ett par vädersäkra kontakter (så kallade MC4) för 30 kr, samt en bit avskalad trefaskabel vi fick av grannen. Den har fem kopparsladdar i sig.

Och inte minst batteriet -- skulle inte det explodera, spruta syra eller åtminstone ge oss en dunderstöt när vi fipplade med kontakterna?

Men vips vips, vi ställde provisoriskt fram en solpanel och borrade hål in i husvagnen genom bakskåpet där gasolen och reservdäcken är.  Postorderföretagets tekniker Markus gav strategiska råd över en skral telefonlinje. Arbetet gick finfint och likaså gick det som en dans att kapa kablarna till två lagom långa, skala lite från de fem koppartrådarna, tvinna dem två och två (den femte fick vara arbetslös) och dra. Regulatorn skruvade vi in i garderoben och batteriet lät oss snällt fippla kontakterna av och på med bara en liten gnista ibland.

Bakpå solpanelen finns också en vädersäker MC4-kontakt (trodde vi).

Snärtigt satte vi in sladdarna i kontakterna och kopplade ihop. En multimeter hade jag också köpt som Markus berättade hur vi skulle använda.

Brun och svartvit fick vara plus tror jag, och blå och svart kanske minus. Eller så var det tvärtom. Gulgrön fick vara nolla, eller jord eller nåt. Smidigt tvinnade vi ihop dem och förde in dem i de stiliga metallhylsorna från MC4-kontakterna.

När vi kopplade in batteriet levde regulatorskärmen upp, men den erkände inte panelens existens. Men det fungerade inte ändå och vi fick pröva tekniker-Markus tålamod flera gånger. Det visade sig spöka flera fel: Dels är våra panelers väderkontakter av en äldre modell trodde Markus och passar inte med de nya! Attans! Dels var batteriet så uselt, det hade på bara någon timme eller två laddat ur från 11 till 8 volt, så det trodde M att vi skulle behöva kasta.

Men nu hade vi börjat få upp ångan. Över natten fick batteriet stå och ladda upp sig i grannens 230-volts-uttag. Och väderkontakterna slet A isär och petade ihop på enklaste sätt. Och VIPS-TRUDELUTT så spratt panelen till liv! 37 volt! FIRE IN THE HOUSE!

38 volt till och med påstår regulatorn att vår ensamma panel lyckas sprutta in i batteriet! Det är en volt mer än vad panelens specifikation hävdar att den klarar under optimala förhållanden.

Stor glädje och gamman runt vagnen. Raskt snidades en ram ihop till panelen också. Så kraftfull är den, eller snarare kanske så effektiv är regulatorn, att även i skugga producerar den över 20 volt.

Vi förlustade oss också med en tur runt sjön på ett par vänliga grannars ytterligt bekväma tur-flotte, komplett med reling och elmotor. Vilket schabrak, som gjort för småbarnsfamiljer och pensionärer som inte vill gå kräftgång på stenstränder eller vada i meterdjup gyttja för att nå böljorna.

Ett ömsesidigt utbyte med grannarna på Sjövreten kom så väl till pass. De behövde tömma diverse vindar och torpargrunder och vi tog mer än gärna emot virke och lite annat som legat där i decennier. Tänk vad flott med grannsämjan! (Dessutom har fru B nästgårds visat sig vara en högt begåvad odlare och bjöd oss jämte väninnor att smörja kråset och förpacka så mkt bär vi kunde!)

Med hjälp av en nyfunnen, men icke desto mindre god, vän, snickrades av virket en latrinkompost.

Vi har också kikat på grävmaskiner, skruvat vidare på förrådet, och M har sett om växterna och planerat bikupor och fruktträd. I fredags kom också, schlabank, beslutet om avstyckningen! En sisådär sex månader tog det men inte gjorde det oss något. Nu tycks det klart, även om en månad krävs för att det ska vinna laga kraft.

Grävtankar och kajakplaner

I förra veckan återvände vi till tomten efter ett par veckors frånvaro. Ett stag på förtältet hade böjts sedan A obetänksamt lämnat en tung gummifågel hängande i det o den fylldes med vatten. I övrigt var grejorna i gott skick. Vi ägnade tiden åt att se om de planterade buskarna, äta bär samt fixa med förrådet.

I går spanade vi in en 15-tons hjulgrävare, Åkerman H7 för omkring 70 tkr som vi var mycket nära att köpa. Men den var rätt skrotig och vi avvaktar nog något, kikar på något dyrare maskiner som vissa påstår är mer prisvärda. Det är en djungel och väldigt spännande. Kanske är bandgrävare bättre för våra förhållanden även om de tyvärr då ej går att hjälpa grannar med.

Vi har i dag ställt av och försäkrat husvagnen. Hoppas köpa lite redskap och installera solcellerna snart! Och så en vacker dag forsla ned kajakerna till sjön och stäva ut!

Nybyggarliv

Oj vad tiden flyr!

Nu har jag varit två veckor i sträck på tomten, i regn och solsken. Ett bevingat beläte har gjort sig hemmastatt i vår vårdtall. Ser ni henom?

Stegat runt gränserna och fotograferat lantmätarnas markeringar. Riktat upp husvagn och förråd. Förrådet stjalp på sidan men jag stjälpte tillbaka det... Det hade nog blivit stor komik om någon filmat. Grävt ur rejält undertill och nu står det nog hyfsat rakt ändå. Och under flera grundplintar är det tjärpapp.

Raskt har granstammen torkat och till sist gick den att flytta. Detta medelst tre andra stockar på något slags egyptiskt rullande vis.

Så här ter sig bostaden i vårt blygsamma hemman.

Regn och hagel har tidvis öst ned och flera dagar har ägnats åt att forska kring elsystem. M och jag kom över ett par bättre begagnade solpaneler för en spottstyver, när vi besökte den intressanta Kullen för förnybar energi. Efter otaliga mejl- och telefonkontakter och idogt forumpostande bland volt, ampere, watt, serie- och parallellkopplingar och olika förkortningar på utrustning är jag nu på något slags förskolenivå. Ett enormt steg från den tidigare spädbarnssituationen.

Inte minst känns det som att en småbrukare berörs av dussintals olika fält; djur, natur, energi, byggen, maskiner, byråkrati, etc etc. Vart och ett är som ett isberg, där det på ytan tycks ganska rättframt och varor och tjänster har tydliga prislappar. Men ju mer en tänker att spara litet pengar genom att handla begagnat eller göra själv, och vill ta reda på mer detaljer för att skräddarsy något eller vara extra miljövänlig (eller bara egensinnig), desto mer öppnar sig ett bottenlöst schakt av kunskap och kontakter.

Vårt bibliotek i vagnen är i sammanhanget mer för rekreation känns det som, men säger förstås ett och annat om våra intressen för tillfället.

Hursomhelst, vi har två solpaneler som kan göra max 200W, 5,4A och 37V. Det klassar dem som 24-voltare vad gäller off grid-system tror jag. Vi skaffar nog en 20A MPPT-regulator för att ta emot energin på bästa sätt och mata in i vårt gamla 12V-bilbatteri i husvagnen. Får se hur länge det håller. Funkar allt ska det bli mer energi än vårt behov just nu ändå.

(Tänkbar fas 2 är att köpa två 12V-batterier och seriekoppla, så att det blir 24V och då klarar regulatorn även av att vi kopplar in den andra panelen. Då behöver vi dock också skaffa en (ev switchad, vad det nu betyder) omvandlare eftersom utrustningen behöver 12V, alternativt köra från ett batteri i taget men koppla in en equaliser som balanserar batterierna.

Jag har också sorterat, städat och satt upp krokar i förrådet.

Och avträdet! Hur kunde jag glömma det? Medelst härliga enegrenar snickrade jag en stol och en hink passar däri. En dassinsats från Separett och ett nätlock mot insekter och vips så är något sorts bekvämlighet inrättad.

"Seldom has there been a tale of less woe?" Eller “..One has to be a mindless barbarian to burn such beauty in a stove"? Call it as you like it. Jag behöver nu "bara" bygga eller ordna en djursäker fekaliekompost.

En enklare gräskompost har jag också konstruerat. Det var skoj för jag lyckades klyva några grenar och göra till ett slags proto-brädor. Men den bör nog flätas ihop och göras mer robust om vi ska kunna kasta matavfall där.

Nu blir det lite paus från tomten, timringskurs i Gränsfors och påhälsning hos mästarna i vår genre; Niklas o Lisa i Gammelsträng.

Hett husvagnshäng

Tis-tors har det rått febril aktivitet på tomten.

Framför allt socialt, vilket känns som en helt ny era och en som gärna får fortsätta. Det började med att jag Andreas for ut till tomten med vännen Magnus på tisdagseftermiddagen. Vi försågs med en kärleksfullt packad låda med plantor av goda Christian och Margareta.

Väl på plats löste Magnus raskt den första utmaningen -- att få upp dörren till husvagnen! Därmed förlänas M titeln Nyckelmästare för All Framtid. Det kändes oerhört stort att kliva in i vagnen på vår tomt, lite som Bröderna Dal när de går in genom dörrar och nya världar öppnar sig.

Vi tog en prommis till sjön för att fira.

Vi hade fått tipset att prova att dra loss husvagnen (som ju alltså jag kört fast i leran i förra veckan) från lite avstånd med hjälp av rep. Men när vi knöt repet till bilen insåg vi ju att framvagnen på släpet skulle gräva ned sig i jorden.

Allt såg mörkt ut (om det nu kan göra det på vår Terra Sancta) men då kom en traktor puttrande. Det var grannen E och vips hade han ställt upp en tank med ett ton färskvatten, dragit upp husvagnen OCH slagit upp diverse stråk i det höga gräset!

Oj sickna sjumilakliv framåt det görs på Tuva slänt (arbetsnamn).

Sen tror jag vi satte upp förtältet.

Därefter infann sig vännen Marcus, på väg från huvudstaden till Dalsland. Med öl och en tårta i högsta hugg var han varmt välkommen och snart rungade våra skratt och skönstämmiga "Dzching Dzching Dzhingis Khan" över nejden och skrämde bort ekorrarna, hararna och övrig fauna.

Campinglivet i husvagnen är magiskt! Tänk att .. ja jag är euforisk. Plötsligt liksom en boning på en mark du rår om. Vi testade elen och gasen och allt fungerade, glädjen bara steg och steg. Hett blir det och trångt är det och snart tar elen och vattnet slut (för tanken är lite paj och vi kan inte ladda batteriet) och vi hade bara en stekpanna och inga kastruller, samt ingen tvål och inget diskmedel men ojojoj vad skoj det är.

På onsdagen planterade vi vinbär, körsbär, björnbär, hallon, jordgubbar, libbsticka och något annat, lite på måfå. Får se vad det blir, om de inte gnags bort -- jag orkade inte sätta upp nät denna gång.

I dag torsdag tog utvecklingsnivån på hemmanet ännu ett kvantumskutt, när far T infann sig medelst köksgeråd i sitt fyrhjulsdrivna åk. Vips så har vi bestick och annat, bye bye torftighet, hello lyxliv!

Svischt så flyttade vi över virkesupplaget till en mysig glänta där vi framgent hoppas kunna bygga en bekvämlighetsinrättning with a view. Än så länge finns nada i bajsinfrastrukturell väg och i morgon hoppas jag uppbringa en hink.

Aldrig har öl smakat så gott, tror jag, som i hettan dessa dagar i vänners lag på improviserade sittdon.

Två byggnader på en dag

Ojojoj. När solen gick upp vildmark. Strax efter lunch -- bebyggt område. Plötsligt tornar takåsar och bostäder (nåja, en av varje) på tomten. Kanske av höggradigt primitiv sort och på aningen osäker grund, men det är inledningen av en epok. Hurra!

Det hela började ju som sagt med att granne B berättade att han skulle riva ett förråd åt granne M. B hade redan släpat det genom vegetationen en bit.

Ville vi förbarma oss över det? En snabb inspektion visade på två rum, ett för grejor och ett som varit dass. En rätt avancerad toa med en snedställd metalltank under och ventilationsrör. Såklart sade vi ja -- om inte annat blir det ju bra virke kanhända. Dock hade ju stugan tagit stryk av den omilda hanteringen, lister och delar av panel har slitits loss.B och jag sammanstrålade och inledde en spännande operation. Begagnade spännband från Myrorna kom väl till pass!

Hus på väg!

Dagen innan hade jag sett ut en plats för kåken, mätt rudimentärt och ordnat grunden. Det vill säga grävt ned till leran och hivat i några gamla betongklossar, som faktiskt hamnade på hyfsat samma höjd (menar jag) trots att marken lutar. Traktorn närmade sig, jag kickade desperat igång motorsågen och drap en ståtlig enbuske (med ännu ett fågelbo i, insåg jag halvvägs, tyvärr utarmar vi faunan när vi exploaterar och betvingar jorden här) och vips hade B passat in vårt allra första hus!

Här är de stolta grundsättarna och byggnadsplacerarna. 

Så här blev det färdiga resultatet. Allrahelst hade den vridits ett kvarts varv motsols, men en kan inte få allt!

Detta är en ekonomibyggnad som satts upp på uppdrag av markägaren.

Knappt hade jag hunnit ställa in verktygen så var det dags att fara till Malmköping. De mest ljuvliga sörmländska landsvägar bjöd på scenerier och vips stod jag på en parkeringsplats vid några flerfamiljshus. Här bor sex personer L och efter fuktkontroll och allmänt försök till inspektion under trevlig samvaro var saken biff: Vi blir ägare till en 31 år ung Solifer Artic 450! Husvagnsfolk, minsann! 

Känslan av att köra hem med sitt eget hus på ryggen, som Skalman kanhända, var inte dum. Stannade till vid Ånhammars gods och avunden lyste ur ögonen på godsherrarna. Väl hemma rattade jag skickligt vagnen genom två hårnålskurvor och körde sedan rejält fast i våtmarken. 

Hejsan floppsan -- hemman och gamman!

Sommarvärme i själ och blick

Ohoj!

Ett bra tag sedan vi skrev. Nu dallrar luften av solhetta och vibrerar även av fåglars vingslag och sång -- samt tyvärr myggor.

I går hade vi lantmätaren på besök med två ingenjörer och tillsammans med ägaren stegade vi runt och bestämde var gränserna ska gå! Det var väldigt spännande och positivt, god stämning och flexibelt, fantastiskt hur myndigheter och stora affärer ändå kan vara smidiga med kompetenta och öppna människor.

Vi drar gränsen ca en meter utanför åkerdiket i väst, i en böj runt en kungsek som vi lämnar bort i nordvästra hörnet, o sen tre meter från vägen hela sträckan bort till fritidshusgrannen i nordöst. Ingenjörerna hade hittat en mängd markeringar från gamla tider, "otroligt väl utmärkt" eller vad de sa, både gjutna metallrör och råsten. Vid torpet Sjövreten/Jakobsberg visade sig gränsen gå inne på deras, både vad gäller ett staket och en äng, men det spelar förstås ingen stor roll.

Värre var det ned mot sjön, där vattnet sänkts och därmed hamnar flera meter av stranden utanför vår tomt. Det kändes tråkigt men vi får se om det går att lösa genom att vi får del i den samfällighet som äger en del av sjön (och alltså de nya stränderna).

Här uppe på gården Ullsta (detta skrivs från torpet vi lånar tills vi fått upp något) är det intensiv aktivitet, med hundratals besökare till en fantastisk konstutställning. Nästa vecka tror jag den byts ut mot konst från asylboendet Solbacka intill, förtjänstfullt och spännande.


Jag har tittat på ett grävaggregat som verkar väldigt kraftigt om än av gammaldags modell vad gäller styrning och utan sits.












Har också spanat in en gammal traktor, den senare dock med betydliga behov av översyn och reparationer.Men av till synes ypperlig modell.

Här till vänster är ett förråd och dass som de generösa ägarna och rivaren erbjuder oss. Ska bara flyttas över till oss, röjas ur och repareras innan det kan bli Tuva slänts första byggnad!

I övrigt händer förstås mycket -- M jobbar som en brusande fors om våren, jag har varit några veckor i Tadzjikistan och Kirgizistan och barnen verkar leva och frodas ynnestrikt.

Häpp!