Ack. Och ve. Det stolta, starka bisamhället i den södra kupan har dött ut. Gick dit gjorde M i går, såg några i norra (det som alltid varit mindre), lyssnade där till visst surr. Men sedan, i södra, var det tyst, tyst, som i graven.
Ajajaj. Vi ska öppna o kolla när det är som varmast i eftermiddag, fortfarande minusgrader varje natt (-4 vid kl 02 i natt, nu vid lunchtid är det +2). Ta reda på om det var matbrist eller något mer diffust, förmodligen relaterat till parasittryck.
Först mot grävmaskinen för att försöka blöda ut luften jag enfaldigt blåst in i bränslesystemet genom att få soppatorsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar