Höstvinter

Mer än lovligt lång tid har gått men så kan det vara.

Vi mår fint, även i de korta dagar med vattensjuk mark och omväxlande kyla och rusk vi nu har. Höstvackert är det fortfarande och en morgon vaknade jag av en vild bockbatalj nere på ängen.

Vi har sågat upp timret och lagt på tork i ett hastigt men faktiskt funktionellt konstruerat virkesförråd.

Vi har för hand (dock ej lie) slagit Honungsängen.

Vi har vinterställt bisamhällena (med två stick i min panna).

Vi har dräpt en skogsmus som tagit sig in i husvagnen och där börjat äta upp bland annat ett täcke, min bröllopsrock, en jongleringsboll.


Jag har lagt om taket på dasset (idén att hitta en lösning där vattnet skulle rinna ut genom vindskidan på sidan blev aldrig så långt gången) och experimentellt satt på en hängränna i form av urholkad timmerkant från sågningen ("bak").

Här är Honungsängen nyslagen och med planterad lund, som vi hoppas bli fruktbar.

Honungsskörd!

Det har hänt en del på gården, A:s föräldrar har varit på kärt besök och även svägerskans föräldrar.

Mest uppfylls dock våra sinnen av hur M och I, 10 år, samt senare även jag A, skördat honung! Och slungat! På söndagen tog M o I 2 ramar o slungade hos en bekant i närheten, o återvände och satte tillbaka. I nästa vända tog de 11 till. Slungade 8 och sparade 3 (eftersom det inte går att slunga ojämna antal). Dessa 10 ramar gav ungefär 10 liter = 14 kg? honung. På söndagskvällen satte M o jag tillbaka de 8.

Sen på måndagens kväll tog M och jag 21 ramar, alldeles fulla med honung, inklusive en låda. Det var rätt svårt, vi fick borsta bort många bin och enbart i omgångar kunde vi få ramarna rena. Vi kunde hursomhelst slunga 3 omgångar, för då hade vi ju totalt 24 st och vår bekantas slunga tar 8 ramar per gång. Det blev ca 25 liter honung tror jag. I går morse satte M tillbaka 4 ramar och sen på kvällen satte jag och en god kollega från jobbet tillbaka två lådor fulla med tömda ramar.

Vi har alltså bärgat 35 liter honung. Sen har M stått o mödosamt skummat och rört, borta i sina föräldrars jordkällare. Det är ca 10 liter per skattlåda och jag tror vi har en 5-6 skattlådor kvar som vi inte skördat...

Nästa gång kanske vi kan ställa in ett tömningsgaller eller vad det heter så att bina lämnar skattlådorna.

Vi ska också vittja varroagallren.

Vidare så har en god skogsman och fårbonde i trakten varit här en kväll o kört timmer och ris. Det känns väldigt bra, jag insåg till slut att vår MF35:a med frontlastare helt enkelt är för klen. Jag höll förresten på att välta med henne härom dagen, när jag lyft ett stort lass färskt granris.

Tar du ett större lass och kör på ojämnt underlag välter du.

Jag har också hällt motorolja i kylartanken på den goda traktorn (tyckte att vi inte hade tillräckligt att göra och kände mig säker på mina kunskaper som mekaniker) så det klibbade ihop sig o motorn kokade. Samtidigt tror jag jag fick soppatorsk. När jag skulle lufta bränslesystemet fick jag först inte slamkoppen tät, och sen pajade jag en luftningsskruv på insprutningsmotorn… Koppen är nu tätad med ny packning och i kväll hämtade jag ny luftningsskruv och även nytt motoroljefilter hos smeden.

M är med barnen i föräldrahemmet, hon har åkt väldigt mycket bil dessa dagar.

Vi har också beställt pontoner till en flotte! Undrar om vi ska ha eget eller köpte virke till stommen. Jag lutar åt eget, men den bandsågande norrmannen i närheten kan först komma i början av augusti. Jag tror dock det kan räcka, vi kan bygga en spång och en brädgård så länge.

Slåtter!

Varma dagar mitt i den sörmländska sommaren. A kom ut på lördagen ensam. Identifierade lite gränser, tydligen anger en hel del fastighetsgränser schablonartat, i Lantmäteriets digitala registerkarta ("DRK") och (därmed också?) på t ex hitta.se. Tur då att det finns stenar, gjutna rör o sånt.

Upp sent och simmade för första gången ett varv runt ön! Skoj.

Sen opp i traktorn och började slå sydvästra lotten av gärdet. Vi har delat in västra gärdet i.. ja eller i alla fall på M:s kloka inrådan tänkt att det är bäst att börja slå en del. Det gick fint. Först fastnade knivarna och for bakåt, men jag hade kanske helt enkelt schabraket för lågt, för sen började det flyta jättebra. Körde fast en gång men petade i grenar under hjulet och det funkade.

Fick sällskap av rovfågeln igen! En ormvråk kanhända. Skoj o spännande att ha den intill. Den kryssade mellan olika träd och svepte ibland ned i det slagna gräset, för att ta sork eller orm eller nåt antar jag. Såg inga byten.

Det klenare timret gick fint att köra själv.

Obra är ju att det inte går att stänga av kraftuttaget och inte ens växla mellan motorstyrka och hjuldrivning. När jag åkt hem igen hade en mutter lossnat från skidhållaren under och den andra trillade precis av från staget som håller hela käften lodrätt...

Tjopfs!

Honing!

M och jag är ute o söndagen har rusat undan. Pingst är det också. Arbetsgivaren ringde i ottan och undrade om jag kunde jobba, det var illgärningstider i London. I stället steg vi upp sent och sen ut till bina, som vi inte tagit hand om på tre veckor. Där var stor aktivitet och illa fascinerande. Vi skar bort delar av de vildvuxna vaxcellerna från drönarramar, kniven flöt så lätt genom detta mjuka och livliga. I den stora kupan hade bina fått så trångt att drottningen gått upp i skattlådan och lagt ägg, det var lite tokigt för oss så vi satt på två nya skattlådor i stället för en. Två varoa-fästingar hittade vi när vi sen kikade på det vi skurit bort, men ack där var fullt av livstörstande små drönar- och arbetsbiyngel och nyfödingar, vi hade dräpt många och attackerat rakt igenom barnkammaren visade det sig. Jag åt upp en larv och den smakade ljusgrönt som groddar.

O vi kunde smaka lite honing, som rann som guld från en bit vi kapat. Oj vad gott och magiskt!

Sen for vi till LP på G, en gård i närheten som vi besökte i går också. En så trevlig gammal fårbonde sen 35 år -- de kom också ut i vuxen ålder från Sthlm! Nu har de sålt djuren och har saker över, vi lastade 100 plastkäppar, x m eltråd o fårstängsel, en vattentank, gummiklubba, tjockspett, elaggregat, hampasnöre o två mjölkkannor.

När traktorn väl startade glömde jag lägga i handbromsen.

Sen körde jag hem traktorn, det gick bra. Väl hemma satte vi på pallgafflarna och jag försökte flytta en stock men kom inte åt. Körde upp och försökte sätta på bakvikten men då lade framhydrauliken av. Vi såg en så rädd harunge, den satt så ångestfylld och blickstilla, försökte vara osynlig. M fick långa mina handskar o huka fram med ett grässtrå innan den skuttade bort.

Hydrauliken ville alls inte fungera och läget blev förtvivlat. Vi käkade middag o sen återvände jag till traktorn -- då gick det. Smeden har dömt ut traktorn som sliten i motorn förutom att den modellen var svårstartad från början.

Försommar!

Hoho!

Aj vad länge sen vi skrev... Vi har kuskat på o det har varit både jättevarma o fina o snöiga och iskalla dagar.

* El har dragits in, den blev klar för en tio dagar sedan.

 
* Ett vagnslider är uppfört med tak. Det skyddar nu ingången till husvagnen.

* Tak och ett halvt golv är det också på dasset.

* BINA lever och frodas, härligt att se. Vi har inventerat o justerat o senast i helgen lagt på en skattlåda ovanpå för honingen och även fyllt på med yngelramar som barnkammare.

* Vi har planterat en del buskar och lite örter, hoppas de klarar sig.

Här är också en film från april:

Det är fantastiskt mycket fåglar som lever om där vi är. Och en flock med tio dovhjortar strövar runt.

Gott är det också med alla fina grannar runt om.

El på gång och det våras för traktorn

Hoho!

Föga bilder har det blivit på sistone, får se om det kan avhjälpas. Nu har A varit ute i 2,5 dagar i alla fall. Härligt frostigt har det varit, ingen snö på måndagen men sedan gott snöfall tisdag-onsdag.

Det går undan med elnätsanslutningen! I måndags träffade jag beredaren A och projektledaren N från elnätsbolaget V. Det visade sig råda visst kaos vad gällde nätstationen som ska växla om från högspänning, 10 000 volt ned till 400 tror jag. Allt var klart men efter invändningar från en närboende enades vi om en ny placering för stationen. Vi har goda förhoppningar om att elektriciteten inte fördröjs nämnvärt trots detta.

Redan i går grävde så grävmaskinisten A schaktet för el bortifrån torpet Sjövreten förbi oss och upp på kullen hos granne E. Fantastiskt smidigt och, ja rent vänt nästan, hur skopan smeker sig fram med en rototilt. Det är nog också perfekta förhållanden nu, tjälskorpa att åka på men mjukt 20 cm under.

23 mars. Tö, lervälling och hjul bytta mot larver.

Jag slet med att röja för elledningarna uppe vid dasset och förrådet, samt nere på Sjöängen. Tanken var att jag skulle aptera stockarna och sen försöka ta traktorn och dra ihop dem. Jag körde motorvärmaren och hade ju laddat batterierna och dubbelkollade hur man använder glödningen (till VÄNSTER ska nyckeln vridas, ej till höger!!!) och HURRA!!! Äntligen, på kanske tredje försöket, GICK MOTORN IGÅNG! En känsla av oövervinnlighet infinner sig.

Jag har också lyckats montera ur batterierna ur herr Åkermans respektingivande innanmäte och laddat upp även dem. Bara att öppna huven kändes som en bedrift.

Slutligen har jag röjt borta vid västra Gammeltallen, där en gran låg inpå E:s mark, och fällt den sista av de fyra granarna nära bostadens tänkta plats.

En god vän söder om Katrineholm har fått påhälsning av tjuvar, som bröt sig in i ladan och stal hans elverk. Han hade en åtelkamera som fotograferade dem med IR-teknik, dock strulade realtids-sms-tjänsten så han upptäckte inbrottet först efteråt. Jag tror att en vägbom är en bra investering för oss.

/a

Raska steg med små fötter

Hoho!

Här händer det grejer -- tycker vi! A har varit ute i fem dagar och M över helgen och så över torsdagen.

För första gången har vi kommit ut på isarna ordentligt. Fick låna grannens sparkstöttingar och de kloka försåg oss även med broddar så vi kunde skjuta oss fram raskt. Härligt härligt att uppleva nejden från den rätt stora vidden.

Det har varit krispigt underbara dagar, med tiotalet minusgrader på nätterna och strålande sol dagtid. A har jobbat hårt med motorsåg för att ta ned ytterligare några granar och så det stora arbetet med att "kvista" -- säg hellre grena, för vissa av grenarna är lika tjocka som små träd -- och ta rätt på granriset. Ojojoj, det är ett enormt och som så mycket annat delvis oändligt fysiskt möda, men kanske ännu mer utmanande psykologiskt. A har brottats nu några dagar med detta, något slags blandning av desperation och tristess, inför uppgiften. Men samtidigt så härligt och det enda en vill syssla med... Märkligt och inte så lite hatkärlek. Efter diverse grubblerier hjälpte det att samtala med M, lutar för närvarande åt att det är en varningssignal på att det är dags att räkna till tio, ta några andetag, lyfta blicken och kanske faktiskt byta vad en har för händer.

En klokskap är att som så många jordbrukare ha fasta rutiner och respektera vila. Äta ordentlig lunch -- och ta en tupplur efteråt! Minns en vän, som vuxit upp på ett närmast 1800-talsliknande lantbruk när jag frågade honom om hans smått legendariska mormor. "Hur var hon, Karin?" Han tänkte efter. Jag väntade mig fina ord om innerlig, vis, finurlig, närvarande etc. "Känslokall" blev svaret. Hon arbetade ständigt. Alltid fanns mer att göra. Och det visste hon och hon visste att hon gjorde mest och skulle få fortsätta att göra det. Men detta måste vara ett val med öppna ögon och öppet sinne. Ett fritt val. Så att bitterheten hålls stången. Så att känslorna får fortsätta leva. Icke ska en bita ihop som igelkotten i Bamse som till slut inte kunde slappna av i taggarna.

Vad mer? Vi har haft möte med kommunen. Väldigt spännande. Vi får se hur vi lägger upp framtiden vad gäller att bygga. Intressant är ju plan- och bygglagen, kapitel nio, paragraf tre: Det "krävs.../...inte bygglov för en ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring, om åtgärden vidtas i ett område som inte omfattas av en detaljplan. Lag (2011:335). Vi behöver ju förråd, verkstad, slungrum, maskinhall osv för bin, får, hötagning osv.

Nejhäpp, nu är det sent! Men smeden har svetsat ihop grävmaskinens rototilt. Tyvärr startade inte grävis när jag skulle lasta av den, så vi fick välta av den och nu behöver nån slang bytas också. Jag hoppas att det bara är batterierna som blivit lite trötta. Traktorn har gode grannen bogserat över till sig för en skjuts i just batterierna, och vi har också hittat sladden till motorvärmaren, så där finns hopp om livet.

Och så har vi fått det sista lasset grus till vår infart. Hur var det nu, Utvägen? Vår backe?