onsdag 21 november 2018

Maskintrubbel

Den rubriken hade förvisso kunnat sättas åtskilliga dagar under dessa snart tre år som gått.

I dag var möjligen en av de tyngre dagarna på Tunet. Några ynka plusgrader, snöblandat regn, mulet. Men när nöden är som störst: Verkligheten som den tar sig form här är oförlåtande men också rättvis. Ingenting är gratis men allt går å andra sidan att laga.

"Dagen" (om detta gråsjask nu kan kallas så) började okej med att Grävis inte startade varpå jag började ladda batterierna. Under tiden tänkte jag sätta en trefashandske på jordkabeln som under hösten dragits gm kabelskyddsrör från uppförd teknikbod till tänkt grovkök.

(Succé att det gick så bra att dra jordkabeln! Och även konstruktionen av teknikboden är rätt go, mer om det nedan.)

Skala kabel, pula in i handske, fundera på hur den ska kopplas. Jag hade snålat o bara köpt 3*6/6, dvs tre ledare och en kombinerad nolla och jord, allt i 6 kvadratmillimeter kabelarea. Nu samråd med far: Går det verkligen att kombinera 0 o jord? Eller blir allt ojordat? Måste vi dra en parallell kabel med en ledare till (dumsnål katastrof)...

Vi landade till slut i att vi nog får sticka ned ett jordspett vid teknikboden och "återskapa" jorden där. Mao dumsnålt att inte köpa 4*6/6 men ingen katastrof.

Sen dags för att skärmytsla med grävmaskin. Igång morrade han och varmkördes i en kvart. Sen ned under oljesvarta bakkroppen och - tjo - insexnyckeln stlk 12 passade utmärkt i oljetrågets bottenplugg. Som dock inte rörde sig en millimeter när jag tog i.

Iväg efter nödredskapet "långa röret" som jag tror jag hittade i Gnesta en gång. Det passade rätt illa men jag hängde in nyckeln och tog i och TJONK så lossnade pluggen snällt! Gick sen att skruva upp smidigt och plofs så for en tjock stråle kolsvart gammelolja ned i min dunk.

Efter lite paus var det så dags för att byta filter... En stor vit cylinder som hänger bakom hela motorn, väldigt svår att komma åt. Skruvas åt för hand stod det överallt, men mina händer bara gled. Torkade rent o åbäkade. Nödhjälp 1 fick så engageras: Mekaniker T över telefon, som förklarade att det är helt omöjligt för hand, ginge det skulle det läcka, så jag får köra in en skruvmejsel eller nåt o försöka. Dvs ta sönder filtret.

Det lät ju bra. TJONK in med skruvmejsel och BANZAII vrid men KNÄPP så gick hela skruvmejseln av efter nåt kvarts varv. Ut började svart olja flöda, nu svårare att fånga upp. Här började vanmakten inträda. Gick allt mer i närkontakt med maskin, tjongade in diverse andra pryttlar, skvätte ut mer olja och lyckades skruva en bit till. Men det blev liksom bara hårdare. En annan skruvmejsel böjdes, en tång tappade jag i spilloljetråget. Mörkret började sätta in och det var uschligt kallt.

Efter nån timmes stigande desperation insåg jag det. Jag hade skruvat åt fel håll. Dags att offra huggmejslar, in i den tunna plåten. Klänga runt o försöka hitta ställningar att kunna ta i maximalt, hela tiden med krokig kropp o böjt huvud under maskin, händerna nådde knappt in. Men plåten trasades nu sönder i sjok. Ett Problematiskt Läge var ett faktum.

Strålkastaren stack i ögonen. De udda handskarna med hål, de oljiga fingrarna, kladdet i ansiktet. Hade jag pajat gängorna? Vad detta Slutet - bekräftelsen på att jag som mesig akademiker aldrig borde skaffat en Stor Maskin? Gråten var inte långt borta.

Det var dags för ett av mina äss i rockärmen. Telefonsamtalet till en legendarisk Åkermanreparatör, som enligt ryktet själv arbetat i fabriken på 80-talet. Hurra, han svarade. Jag överraskades över hur lugn och trevlig jag lät.

B reagerade inte med förakt eller hån, utan förklarade direkt att det finns ett don, ett filterdemonteringsband eller nåt sånt, som ska spännas på högt uppe vid fästet och sen kan man koppla en hylsnyckel med förlängning till den. Nåt slags tygband el motsv.

Inte har du dragit sönder nån gänga, sade B betryggande. I allra värsta fall är filtrets infästning sönder, det hade han själv orsakat nån gång, o då kan infästningsjoxet behöva monteras bort, men inte heller det är någon katastrof.

Puh!

Jobbigt läge alltså, men INTE katastrof. Som så ofta, jag kanske alltid. Ett steg i taget. När man står på botten är det bra på ett sätt, för då är det bara att klättra uppåt..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar