Ris, kojor och planering

I helgen var hela familjen på Sjötunet, A dröjde sig kvar en dag o återvände på måndagskvällen. Vi har jobbat på med att kvista de fällda granarna och släpa ris. Pojkarna har byggt ett "vedbruk" eller om det var "träbruk" ute i skogen, jag och M är något oklara över innebörden i detta. Det har också röjts en del vass. Vidare har vi träffat flera grannar och haft vägmöte.

Det har gått hyfsat bra att ta vara på granarna, även om det är ett massivt (läs: ofantligt) jobb. En lisa är att det naturligt blir lite variation när en är ensam: Först motorsåga, sen släpa ris. Jag lär mig som vanligt hela tiden (läs: utvecklas från fullständigt vilsen till bara nybörjare), till exempel att såga upp mer än jag trodde från början av grenarna, i snabb takt kvista av grenen, kapa den en bit upp och sen kapa den intill stammen.

Skoj skoj. Till helgen hoppas M o jag komma ut igen. Jag tycker jag känner att det blåser mer på tunet nu när vi tagit ned en del träd. Vi vill gärna plantera lite träd o buskar denna säsong, det känns viktigare än att odla grönsaker.

Himlen har öppnats

Nu har vi sågat ned en massa träd! Vännen D kom i lördags och gick i bräschen för denna plötsliga offensiv mot granar i slänten och runt det tänkta bostället. Tjoff tjoff hit och dit, jag fick en uppfräschning i rutinerna med riktskär, kil, säkert hörn och fällskär.

Ett par tre, fyra, fem granar var riktiga bjässar, i alla fall till omfånget nedtill. Den största var en sådan bjässe att trots att D först tog bort en del av de utsvällande sidorna räckte svärdet på motorsågen ändå inte riktigt igenom trots att han stack in så långt det gick från båda sidor.

Brum och wehiiiiinnn har oljudet skallat över den allt naknare nejden, följt ibland av ett kort vinande och ett rejält brak. Oj vad himlen öppnat upp sig! Tomten är för alltid (eller nä, men för lång tid) förändrad. Det är något ohjälpligt slutgiltigt i denna förändring förstås. I stort sett känns det bra. Det blir rymd och utsikten sveps upp och solen kommer in. Men jag är personligen hela tiden ängslig för att det kan bli för utsatt och tomt och att den mysiga ombonade känslan ska lämna.

Dock tror jag i stort sett att det blir bra och är positivt överraskad av resultatet.

Vi utrymde delvis förrådsboden när vi skulle fälla två nära bjässar, men tack vare försynen och D:s vana krossade de i stället några enar intill. Som väl var klarade sig alla människor utan olyckor. Något värre gick det med ett av våra t
vå vårdträd, knotiga gammeltallen ut mot söder, som den största granen föll nästan rakt emot. Toppen på granen nådde bara nätt och jämnt fram till sidan av tallens fot, men ändå brast ett antal av dess grenar på den sidan. Detta vårt drabbande angrepp på ett av de vackraste och mest publika delarna av fastigheten skär i bröstet på mig. Även några stora grenar, vindlande och skruvade, med massor av gröna barr, gick i backen. De måste ha varit ordentligt spröda.

Nu har vi ett stort arbete med att grena/kvista och städa undan riset. Aptera ska vi också göra, det vill säga kapa upp stockarna. I förhoppningsvis lämpliga längder. De första sysslorna är rättframma om än omfattande och lär väl ta någon veckas arbete och sedan ändå lämna spår. Det sistnämnda är ett nytt kapitel och medför att vi beslutar oss för vad vi ska ha virket till... Samt finner en smart lösning på hur vi ska upparbeta det... Känns än så länge oklart och därmed lite oroande. Men så är det med varje nytt fält där dunkla sinnen gradvis skingras och fylls av ljus och HÄRLIGHET. =)

Under veckan som gick har A också rustat upp fekaliekomposten och traktorskärmskyddet, passat in snedstävorna för husvagnsskärmskyddet, lagt på lite takåsar och beställt ett stycke gummiduk. Känns finfint och det blir spännande med torvtaket.

Energibolaget har också varit på plats, den tredje killen vi har kontakt med. Denne underkände sin senaste kollegas tidsoptimism eftersom vår beställning av nätanslutning föranlett bolaget att projektera för att lägga om kraftsystemet i hela området. Det blir 10 kilovolt ända fram till vårt västergärde, det blir ny transformator (en liten grå bod som kräver bygglov), det blir mätarskåp på allas fastigheter i stället för som nu ibland hos grannen och det blir att ta bort ett antal stolpar och luftledningar eftersom allt går ned i jorden.

Det hela drar på grund av planeringen och alla tillstånd inte igång förrän tidigast i mars, som jag förstår det. Vi hoppas därmed ha el på plats i april! Men i värsta fall åtminstone till hösten...

År 2 inleds

Nya tag strax på tomten efter helgerna!

Vi har korresponderat med Vattenfall Eldistribution om nätanslutningen och väntar på avtal. De vill passa på att ta ned luftledningar i området och stärka upp nätet när de ansluter oss, så vi får vänta medan en ny transformator/nätstation levereras.

Så här bra gick det att frihandssåga snedstag innan jul.

Vi har skissat på en dragning vi tror vore bra.

M och jag har också märkt upp några granar för fällning och till helgen väntas vännen D komma och hjälpa till med fällningen. Blir skoj.

Vi hoppas också snart få till ett första möte med kommunens byggförvaltning för att berätta om våra visioner och tidigt stämma av den första bygglovsansökan, som vi tänker ska handla om gästhus och några ekonomibyggnader.

På att-göra-listan också:
- bygga vidare på förstuga till husvagnen, vilken på sikt kanske kan konverteras till garage. Torvtak vore skoj.
- bygga dass (en vacker dag)
- fixa plåt till virket
- fixa byggnadsställningar
- köra hem rototilten
- A vill lära sig dalatimring

I dag tänkte A svänga förbi duktigt folk i Järna för att kolla på smarta och hållbara lösningar för biologisk vattenrening, syresättande av flöden och sånt.

Tjo!

Trefashandske klar för handslag och 100 ton sten på plats

Ohoj-hopp!

Ytterligare tre lass grus (0-16-kross) ligger nu på Utvägen och det känns fint.

Någon dags skarp kyla i början av förra veckan möjliggjorde detta. 

Tack till R och L på firman, vars stenbrott jag också besökte alldeles i närheten. Här till höger syns urberget där gruset sprängts loss. Tack berg!

Eftersom det gick så bra för lastbilen, vägande omkring 30 ton, att köra på vägen hoppas jag att den diskutabla vägkroppen är okej.

Återstår dock att packa gruset vilket jag hoppas att våra egna fordon räcker till, vi ska också lägga ett lass till för att färdigställa något slags rondell.

Tredje advent i går och dagen efter en härlig konsert med folkmusikinstitutionen på Musikhögskolan i Stockholm. Då påminns vi om vikten av ljus och det hoppas vi förstärka strax. Efter lite uppmuntran från en god granne tog jag i fredags ett grepp om mätarskåpet där den utgående huvudkabeln var kapad vid flänsen i skåpets underkant.

Grunnade på hur detta kunde lösas -- jag hade ju fått med två eldon när jag köpte skåpet -- skulle det räcka att slå ut en rund perforerad plåt ur skåpbotten och sätta i ett don? Det verkade inte passa. Nä, till sist skred jag till verket: Skruvade loss en skyddsplåt och därefter samtliga fem ledningar, tre faser (svart, brun, vit), en jord (gulgrön) och en nolla (blå) antar jag. Det var lite klurigt men funkade. Och så fram med en gammal kabel jag fått av samme granne, kapa till och tjoffa fram ledningar och metall. Och skruva i. Det var också lite klurigt att skruva fast, men funkade efter lite fotograferande i ett trångt läge för att se var kopparn (antar jag att det är) skulle in.

Sen fnulade jag i detta i en trefashandske och skruvade fast den undertill på skåpet. I dag ringde jag elfirman och de sade att har jag bara gjort precis som det var innan så är allt grönt. Färdiganmälan till kraftbolaget gjordes i slutet av november så nu är det mest bara att vänta. Elfirman fakturerar ingenting. Vi hoppas att det ska gå bra att gräva där vi vill. Bör vi lägga i en fiberkabel när det ändå grävs, tro?

Was noch? Har hittat en finfin källa till natursten. En första leverans är på plats, diverse plattor och klossar av oklara exakt art. 

One for the Road

Utvägen! Eller något annat av en rad frejdiga namnförslag som goda vänner kom med härom dagen. Vägen börjar konkretiseras! Efter diverse dikande, kanaliserande, vägtrummande, och repetition av några moment eftersom kanterna rasat när Åkerman kör över, började det för två veckor sedan bli dags att bygga själva vägen.

Jag grunnade och fnulade som vanligt. Laddade ned div vägverksdokument, frågade i forum. Vägbank, geoduk, bärlager. 8/16, 90-150, hej och hå. Hur brett, hur djupt tro. Dränerande eller packande? Jag ringde grävfirman, där veteranen L grymtade att 30 cm 0/63 och sen 8/16 på det några centimeter är standard. Ungefär samma sak sade några i olika fora på nätet, plus geoduk överallt. Med 4 meter bred väg skulle det gå på 190 000 kr inkl moms tror jag.

En småländsk manlig nära släkting, liksom vår lokale smed och mekaniker, sade däremot att det går med bara några centimeter grovt och ingen eller lite duk.

Jag drog till med en ca 3 meter bred väg. 60 m duk på de ställen där jag tagit bort gräset och lagt lera istället, vilket känns som en geleklump att köra (ned) bil på/i. Och vips, mitt i snöyran och kylan kom till slut grusbilen. Först fick vi dock beställa plogning och jag sågade ned träd vid infarten och hackade en massa is. Jag var nervös, inte minst för navigationen: Nätt och jämnt lyckades den också svänga in från landsvägen. Upp för backen? Gick väl. Och in på vår "väg" då, mja-jo, med liten marginal och demolerande av diverse växtlighet började den tippa. En fin hög, "jag krattar ut detta" hojtade jag och skred till verket. Pust ja, det var ju några ton. Men det kom ungefär rätt och med förenade krafter fick jag o chauffören Roger ut det och sen kunde han backa en liten bit till osv osv. Tre lass hann vi med.

Nere i sänkan, det kritiska stället, var R orolig att bilen skulle sjunka. Vad gör vi om du inte kan köra där? Då får man gräva bort allt och fylla upp med 90-150 menade han.. Urrrkkk.

Men på något vis gick det. Och redan samma kväll körde jag vår personbil på mästerverket!

Dock ska sägas att krosslagret är tunt och ojämnt och därunder är i omgångar en hel del wobblig lera. Vi behöver köra på minst ett par tre lass till (varje lass ca 13 ton tror jag) och även uppåt husvagnen till.

Men väldigt skoj att göra detta!

Mätarskåpet har också kommit och packats upp. Ska bli fint att koppla in oss på elnätet vad det lider, och få den bekvämligheten och samtidigt förhoppningsvis öppna för att kunna "ge" tillbaka från lite förnybar produktion.

Släntgatan? Lägg-i-backen?

PS. 0/63 betyder alltså ett grus där de allt grövre än 63 mm silats bort. 8/16 betyder ett grus där allt grövre än 18 mm men även allt finare än 8 mm tagits bort.

Dags för bin - summering av månaden som gått

Den 9 oktober var det då äntligen dags för våra första husdjur att komma på plats på Sjötunet! Med hjälp av fina biodlarvännerna L, T och C ordnade vi med gemensam biflytt från biodlare P hem till Sjötuna. L körde försiktigt på vår skumpiga väg och lite stressigt blev det allt att få bina på plats. Biodlare P hade instruerat oss att ca 15 minuter har vi på oss att lyfta kuporna från lastflaket till den utvalda bikupeplatsen, mäta av med vattpass så att kuporna står rakt och sedan försiktigt ta bort skumgummit som täppt till flusteröppningen. Väntar en för länge kan bina bli oroliga.
Det hela gick bra, vi noterade att den högra kupan vägde mer än den vänstra. Måste vara ett större samhälle i den. Efter biflytt blev det äppelplockning från våra fantastiska äppelträd. Undrar just vad det kan vara för äppelsorter?

Några veckor senare, 30 oktober, en solig dag med temperatur på 9-10 grader i solen, fick vi bevittna biflygtur! Vi som på morgonen undrat om allt stod rätt till eftersom det var så tyst vid kuporna fick nu njuta av bin som surrade runt i solen framför kuporna. Men så fort solen försvann och temperaturen sjönk bonade de in sig i sina små hus. Kanske är det först till våren vi får se dem igen?

Vägtrumma i backen

Hemma i lägenheten igen efter en tio dagars fnul på gården och tidningsredaktionen. Det har blivit fortsatt grävmaskinspul men också en del annat. Till exempel en hemmaskapt avfuktare, i form av lite vägsalt (kalciumklorid) i ett durkslag ovanför skurhinken. På något magiskt vis bildas vatten på botten.

Så här snickras det.

Se så sned en av larvplattorna är! När jag skulle börja gräva en kanal upptäckte jag att saknade bultar verkade göra ett smärre haveri sannolikt. Som tur var hade jag just fått sex reservbultar från mekanikern och vips så gick det att skruva i! Nu har totalt fyra bultar satts i. Känns fantastiskt att vara med och renovera maskinen!

Här utökar familjen experiment med att göra trädgårdsland.

Men ack, ibland läcker det illa mycket hydraulolja. Har försökt ställa dit behållare för att samla opp. Även om läckage är vanligt i gamla maskiner och packningar kanske kan behöva mjukas upp känns detta i överkant. Vi ämnar försöka reparera/byta ut något snarast för att sätta P för detta.

 Så var det dags att gräva för vägtrumman!

 Tjoff och vips!

 Klart och frost på.